livetscirkel.blogg.se

Var lite inne på, i det senaste inlägget, och snuddade vid ämnet "skriva en bok" ..

Vill nu gärna få alla tankar som går att få och frågorna jag tänkte ställa längre ner, och är till för att besvaras av både er som kan bättre om utformning, men även er som bara tycker till om er personliga smak.

 

Men vi börjar med något helt annat.. Saknad..

 

Alla har vi någon form av saknad, mot något eller något.. Det kan vara ett land, en plats, en person, eller en sak..

Alla saknader är också olika och tänkte framför allt fokusera på person..

 

Människokänslor.. En tuff nöt att knäcka.. Att förstå sig på.. Man vet inte om man är i verkligheten, eller i en fantasi, en värld som knappt existerar..Att skifta mellan två saker, kan vara väldigt roligt och spännande men även jobbigt och tufft.

 

Lek med tanken att ni x antal dagar lever ett liv med någon/några människor och x antal dagar med andra.. Saknaden av dessa människor är stor på de dagarna ifrån, åt båda hållen.. Man vet inte riktigt hur man ska handskas med det, och inte minst hur man ska kunna behärska och kontrollera saknaden.

 

Hur mycket man än längtar till det ena, eller de ena människorna, så saknar man den andra, och oavsett vilken av dom man är med så går tiden helt galet fort.. Och sedan är man där igen, i ingemansland, där man börjar fundera på om och vilket utav det som är verklighet..

 

Ähh.. filosofi åt sidan. 

 

På tal om författarkostymen..

Några frågor som jag gärna vill ha svar på, som sagt från alla som läser detta, anonymitet kvittar, bara ge mig svar..

 

Om man ska skriva en bok, är det bättre att: 

* Skriva som en berättelse, påhittade karaktärer och något "som baseras" på verklighet men ej är det

* Skriva en berättelse ur ett "dagboksperspektiv" där det är/blir en riktig historia

* Upplägget på de båda? Nutid. dåtid, skiftande..

Proffsen, journalister, författare vad säger ni?

Ni som bara gillar att läsa.. Vad säger ni?

 

Motivera svaren, kom med tips, tankar och ideèr.

 

 

Annars.. Jo tack, allt är bra.. Saknar en liten tjej som nästa vecka fyller 6 år, som växer så man knappt tror det, som gör en varm och som får en att hålla i gång, som vid varje tanke som ägnas åt henne, så ler man - varje gång, men som samtidigt kan vara en liten bråkmakar Lotta som kan driva en till vansinne emellanåt.. Det sistnämnda är sällan men ovilligt måste det erkännas att även det är en saknad, och ibland även när man tänker på det som driver en till vansinne.. så .. så ler man.

 

 

Helgen spenderades ombord till sjöss, och en snabbis i Oslo innan det bar av till sjöss igen..En annan liten tjej, med 30-talet fler år i ryggen, eller i alla fall tjugo(någonting) plus somär typ av av det mysigaste slaget,men som också kan driva en till vansinne, på flera olika sätt. Även här sker en typ av saknad efteråt när man.. är tillbaka i verkligheten eller.. är det verkligheten..

 

 

När man väl är tillbaka i verkligheten, när man hittar detta med sitt första ögonkast på skrivbordet. Kan man låta bli att inte le ?

 

Där finns också människor som gärna vill synas i rampljuset, vi får hjälpa sådana.. Min tredje lilla tjej.. som nästan är hela 10 år.. 

Eller a.. det är väl bara att inse att hon också typ är vuxen..

Sis - Du betyder också massor och är glad att vara omkring dig, även om du ibland luktar illa.. Kanske inte alltid visar det men dig tar jag, och vågar jag lixom ta lite.. för givet..

 

A r r i v e d e r c i