livetscirkel.blogg.se

Wzzuuuppp Gänget !? :) Eldar här. Detta är ett nytt projekt från mig pga. av en ny start på livet, efter en lång och kaotisk period som ni kanske kommer ta del av med jämna mellanrum. Jag kommer blogga om allt som livet har : Roliga saker som får er att skratta, barn, familj, tråkigheter, Bosnien / Bosniens Landslag, jobb, driva företag, sport, personligt, saker ur det förflutna, min dotters uppväxt, kärlek, filmer, drömmar, visioner, hur man jobbar mot mål, sälj, marknadsföring och kanske om jag orkar samt har lust, politik. Kontakt: [email protected] - oavsett vad

Behind the scenes

Kategori: Allmänt

För att förstå gårdagens händelse,och i synnerhet senaste månaders händelser så måste man ha en bild av helheten.

Vi började träffas som 15 åringar. Som personer var vi väldigt olika och genomgående var det tjafs. Varför vi fortsatte ses vet jag inte, så här i efterhand antar jag det var för att vi hade samma bakgrund, kom från samma land och sedan blev det bara vanor, eller som jag konstant kallat det för, ovanor.

Vi gifte oss direkt efter gymnasiet, som 18 åringar i Bosnien där mina/våra föräldrar hade arrangerat bröllop efter våra önskemål och vilja.

Väl hemma och 3-4 månader senare visade sig olikheterna och vardagen kantades av tjafs återigen. Efter många bråk och vid ett tillfälle så beslutade jag att det är över, jag visste att det inte skulle gå och att det aldrig skulle hålla. 

När jag väl hade bestämt mig så började våra föräldrar prata, jag fick bland annat höra " tror du det finns någon bättre", " ni är unga och måste kämpa ", " ingenstans är det en dans på rosor ", " alla har det jobbigt i början ".


Dessa ord och meningar spökade i min hjärna, de stämde inte överrens med mina känslor, magkänsla och logik. Jag visste ju att det inte går, men när man får höra sånt och ingen ger dig en knuff i ryggen så ställer hjärnan om och tänker jo men det kanske är så, det kanske blir bättre, det är bara tillfälligt.

Så vi fortsatte, dag in och ut, men det var samma visa hela tiden. Vad och vilka saker är orelevant och behöver ej tas upp.

Till slut kom vi till en punkt där vi tänkte att ett barn kanske för oss samman, att barnet blir det som knyter ihop oss och att vi då kommer ha någonting gemensamt. Min dotter föddes, och var det bästa som hänt mig/henne/oss, men det blev tvärtom än vad vi förväntade oss. Barnet skar upp sprickan ännu mer.

 

4-6 månader efter födelsen började jag återigen ta upp separation på fråga och under tjafsen fick jag höra något, en mening som skar i mig och som tyvärr har realiserats samt blivit en symbol för hela det här helvetet. Det handlade om att försöka skrämma mig till att inte ta upp separationsfrågan, att hota med det som skulle kunna göra mest ont, det handlade om hot om att jag inte skulle vara en del av min dotters liv. Meningen löd: 

 

" Vem tror du dom tror på om jag säger att du misshandlat mig "

 

Mestadels gjorde detta ont dels för att både jag och hon visste att jag aldrig ens vart i närheten av att misshandla eller slå någon ännu mindre henne och att oavsett vad så skulle jag inte göra det. 

 

För övrigt är jag som person ganska lugn, jag gillar inte ordväxlingar, tjafs, bråk, hårda ord och framför allt inte fysiska uppgörelser. Hon som person var en hårdare människa, med en mun som massor med saker kunde flyga ut från, med hastiga utbrott och stenhårda principer utan att försöka förstå sig på den andra sidan eller ens prata om något på ett normalt och civiliserat sätt.

Jag å andra sidan var väldigt kall, tyst, jag försökte undvika konflikterna, och hade mycket tålamod, när väl tålamodet sprack så kunde TV:ns fjärrkontroll flyga i väggen, glaset på bordet kunde få bytas, fönstret på balkongdörren likaså och även en bruten lilltå efter att ha sparkat på dörren. Men ALDRIG ALDRIG ALDRIG fysiskt läxat upp någon.

 

Provokationer pga. detta förekom. När jag kände att jag inte vill vara där, inte vill tjafsaa, bråka, och skrika så ville jag ut därifrån, jag vill ut i friska luften, ta en promenad och varva ner. Framför mig kunde hon ställa sig och knuffa mig tillbaka, efter flera försök att lugnt och fint komma förbi och bara be henne låta mig gå och inte röra mig så tog jag till slut tag med mina händer runt henens armar och flyttade på henne till höger eller vänster för att smita förbi. Dessa situationer var ej sällsynta och jag kommer ihåg de i detalj. Då kom nästa mening som skar i mig väldigt mycket genom dessa år:

 

" Vad är det, ska du slå mig också "

 


Det hela blev ohållbart, då jobbade jag i smutsiga fabriker, och jag jobbade hellre övertid än att åka hem. Tiden gick och jag tog med jämna upp separation på fråga då jag inte ville avsluta på ett fult sätt, jag vill inte börja bråka och jag ville vi båda skulle vara överrens om att det var det bästa. Jag ville att vi skulle ta det beslutet tillsammans. Men ingenting hände. För henne räckte det med att bara jag kom hem och vi bodde ihop så var det bra, hur det egentligen var spelade ingen roll.

Till slut insåg jag att ingenting kommer hända så jag tog kontakt med hennes föräldrar och förklarade att det inte funkar längre samt att det måste få ett slut. Då hände det, äntlingen hände något.Hon flyttade ut.

 

Tyvärr har jag inte sms:en kvar från denna tid men dag in och dag ut hörde hon av sig och ville vi skulle prova igen. Genom en rad olika metoder lyckades det också. Jag mådde väl inte heller bra av allting, och jag har alltid haft en princip som jag haft svårt med. Det är att mitt barn ska växa upp med två föräldrar, så som jag gjorde.

Utöver det så var jag medveten om att när det blir slut på riktigt att det skulle kunna gå längre, hit det kommit till i dag.

Hon flyttade in igen och talade om att hon fått en större, finare lägenhet på markplan och ville vi skulle flytta in i den tillsammans. Sagt och gjort..

 

Redan efter några dagar, så fort vår första "ovana" kom fram tog jag tag i mitt hår och undrade vad fan jag hade gjort. Jag visste ju om att det här inte skulle funka, jag visste ju om att det var bortkastad tid.

 

Fram till februari 2012 pågick en mer eller mindre överlevnadskamp, varje dag var jättelång, jättetråkig, jättedyster. Ingen mådde bra psykiskt och ingen mådde bra av att vara där, jag flyttade ut någon gång under kortare perioder men kom tillbaka hela tiden. Jag ville ha ett ordentligt avslut där båda inser att det här inte funkar och att vi går skilda vägart som vänner, att vi inte gör allt till ett helvete och att vi kan komma överrens för barnets bästa. Under den perioden, ca 2 år tog jag återigen gång på gång upp separation utan genomslag. Hon var ju rädd för det nya livet (vilket även jag var), hon ville oavsett vad behålla sin lilla familj som inte funkar. Snarare så att vi som människor inte funkar, kommunikation bestod av vad vi ska äta, hur morgondagen ser ut och vem som ska göra vad. Närhet var man knappt sugen på, ömsesidigt, och det kunde gå veckor och månader utan lust eller sug av den andra eller intimitet.

 

Någon gång i februari-mars 2012 har mycket tid gått, ingen har mått bra, barnet har vuxit och får nu bevittna och höra mer och mer. Då bestämmer jag mig för att det är över. Försök gjordes ävern här att få med henne på spåret och att vi skulle avsluta snyggt. Det gick inte. På kvällen säger jag att i morgon bitti börjar jag packa och flyttar ut samma dag. Den dagen och kvällen var ett helvete. Humöret skiftade. Ena timmen var hon ledsen, hon var nere, hon frågade om det var slut 30-40 gånger med olika formuleringar - vilket är ett spel för att hon vet att jag förr eller senare kommer bli tyst och inte svara på det eller ångra mig. När det inte gick då gick det över till aggressivitet (inte rent fysiskt) men psykiskt där jag får all skuld, där jag är si där jag är så - vilket också är ett spel där jag ska få skuldkänslor och ångra mig. När det inte funkat då provades det med att snacka om framtid och andra killar osv osv, - också ett spel, för att göra mig avundsjuk så jag ska backa.

 

Dagen efter vaknar jag starkare än någonsin, vet precis vad jag vill, och timmarna innan jag lämnar är ett helvete, mestadels för barnet som står mitt i allt. Under en stund var jag ensam med henne där jag försöker förklara vad som händer och frågar om hon vill följa med mig en stund eller om hon vill stanna. Hon ville följa med, det var klart och tydligt. 
Mamman kommer in gråtandes, och i det tillstånd hon varpå vi börjar prata med dottern och jag säger att hon vill följa med mig en stund. Mamman blir ju givetvis mer ledsen och upprörd och har säger Esma något som skar i mitt hjärta. 

 

 " Men jag kan göra vad mamma vill " , och " mamma får bestämma "

 


Att en då, 3.5 åring tänker på det sättet, var för mig obegripligt, och redan där började dagens lojalitetskonflikt för min dotter.

 

Fram till sommaren och juni / juli höll hon på precis som tidigare

 

Översättning på mitt sms: 

"Jag vet det, varför skulle jag visa känslor, det är inte nödvändigt, vi vet hur det är och vi går vidare med våra liv"

 

 

 

 

Översättning :

 

Mitt sms: (det första skriver jag att jag bara fått 1 sms då hon frågade om jag får hennes sms och sen skriver jag:

" SKRIV INTE OM DET SKRIV/BERÄTTA FÖR MIG OM BARNET "

 

Hennes sms utöver det första som är skrivet på svenska:

" Du är riktigt elak, jag kan få så mycket kärlek här men hoppas ändå på oss, bara säg mig om du har hittat någon ny och om det är därför du inte vill ha oss"

 


Mitt sista sms:

" Nej det har jag inte och du är riktigt oschysst som inte skriver om hur min dotter mår"

 

 

 

 

I kommande sms hade hon tidigare frågat om det var helt slut aå att hon kan slappna av och vara med andra.

 

Mitt första sms "zaplesi" betyder typ "börja dansa"

För att inte översätta allt så går hennes kommande sms ut på att hon saknar mig, saknar sova med mig och  hennes sista varför jag inte ser möjligheten för oss varpå jag svara i det som syns längst ner "du vet varför"

 

 

 

 

Under sommaren hade jag det jobbigt då de hade åkt iväg och jag saknade min dotter något enormt, Situationen var identiskt som året innan, sommaren 2011 och som resultat av avsaknaden skrev jag en text till min dotter: 

 

 

 

Esma

Ama gdje da pocnem, pitam sam sebe, bol u srcu mi stize, sedmi juli i ljeto sve blize. Pored mene nisi, krevet ti prazan onako ga gledam, dirnem a on skroz hladan. 

Al hajmo malo o lijepsim sjecanjima, bila je svjeza novembarska noc u istom ovom stanu svako svakome trazi manu ali tu pokraj svega, ko iz vedra neba podjose bolovi a jos nikom jasno nije sta ce se zbit i da ces nam se ti, u naredni 12 shati se rodit. 

Malo poslje ponoci, ces nam ti doci i od te moje radosti i suze u ocima na telefon pricam s majkom koja nemoze da me pozna. Kaze sine jesil to ti, kako prodze, jeli zivo i zdravo vase malo dijete. 

Opisat nemogu i neodgovaram jer nisam mogao sastavit dvije rijeci a da me danas pita znao bih lahko reci da je dijete Allahovo stvorenje i da se dzenet vidjeti moze to bi bilo u ocima novorodjene. 

Spavati nisi htjela, bilo je nervoze I par dilemma, no u svemu tome tvoj osmjeh je ostao u najboljem sjecanju, tvoje krupne okice neznaju za prevaru, a tvoj blagi glas miri cak I nas. 

Slabo sta si voljela pojesti, kao da smo razlicitih gena, ja poguzija ti pitoma I blaga ali hvala bogu, napredna. 

Jarani mi bili u kuci kad si imala negdje oko desetak mjeseci, puzala duze vremena i taj dan bas u mojim rukama prohoda. Bez sumje se moze reci, da mi je to drugi najsretniji dan u zivotu bas ovaj, cekam kad ce treci ali tu nesta koci, u meni suze u ocima, misli ka tebi lete na onu krvudzavu kosu, lakirane nokte i tvojih rijeci babo volim te. 

Za tebe bih sve uradio i dao, metak primio, krv razlio. Kraj mene zauvijek da ostanes bi volio ali kako sebe vise varat, tijesit, jer koliko god te molio, valås te zavolio i da maknes odatle jedino silom bi uspjeo. 

Doci ce i taj dan, mozda kad promjenim stan, da me srce nece vise bolit i da se necu vise znojit od tih misli da ti lijepo nije. Zao mi je sto ti nemogu san ostvarit, dati bracu ali ti si skromna pa bi bilo dovoljno ti kupit macu koju bi svojim punim srcem zavoljela a meni bi to bila privilegija. 

Specificna si i halalit nam nikad necu moci zbog problema sto smo ti stvorili, za svaku sekundu, svaki dan i mjesec koju si morala slusat samo sranja mene sada boli glava al ces odrasti, postat velika cura, porasti i znati da cu uvijek da patim a srce mi zbori molim te mi se vrati.

 

Översättningen låter hur dum som helst på svenska men här är den:

Var ska jag börja frågar jag mig själv, smärta i hjärtat, sjunde juli och sommaren allt närmre. Jämte mig är du inte, din säng står tom, kollar på den, rör vid den, men den är helt kall.

Men låt oss börja med finare minnen, det var en november kväll i samma lägenhet där vi letar fel hos varandra och där mitt i allt, som en blixt från himmlen började värkarna och ingen förstod vad som kommer hända, att du kommer komma inom kommande 12 timmar.

Strax efter midnatt, kom du och av den enorma glädje samt tårar i ögonen, förstår inte min mamma att det är mig hon pratar med i telefon. Hon frågar är det du min son, mår ert lilla barn bra.

Jag kunde inte förklara och svarar inte för jag kunde inte sätta ihop två meningar men om hon hade frågat i dag hade jag enkelt kunnat säga att att hon är Allahs gåva och om man hade kunnat se paradiset så hade det varit i ögonen på den nyfödda.

Du ville aldrig sova, det var nervositet och en del dileman, hur som helst, ditt leende var alltid det bästa, dina stora ögon vet ej hur man lurar och din mjuka röst lugnar ner även oss.

Du ville knappt äta, som om vi vore olika gener, jag matmonster du väldigt sparsam men ändå framåt i utvecklingen.Mina vänner var hos mig, när du var runt 10 månader, kröp en längre period och den dagen från mina händer började gå, man kan lugnt säga att detta var den andra lyckligaste dagen i mitt liv, jag väntar på den tredje men något bromsar, tårarna i mina ögon, tankarna går mot dig på ditt lockiga hår, målade naglar och dina ord pappa jag älskar dig.För dig hade jag gjort allting, tagit en kula, spillt blod. Hade önskat att du kan stanna jämte mig men hur kan jag lura mig själv, för hur mycket än jag ber, Vallås har tagit dig och att få dig därifrån hade jag endast lyckats med våld.Den dagen kommer också komma, kanske när jag flyttar att jag inte kommer ha ont i hjärtat, att jag inte kommer svettas utav tankarna att du inte har det bra. Jag är ledsen att jag inte lyckades uppfylla din dröm, ge dig en bror men du är du och hade nöjt dig med en katt som du hade med hela ditt hjärta älskat.Du är speciell och jag kommer aldrig förlåta oss för problemen vi har gett dig, alla sekunder, alla dagar och månader som du vart tvungen att lyssna på skit, nu har jag ont i huvudet. Du kommer växa, bli en stor tjej och veta att jag alltid kommer sörja, och mitt hjärta ropar bara kom tillbaka

 

Hur som helst, nu tappade jag tråden..

Dom kom hem från semestern och allt var över, allt var slut.. Vi träffades dock med tösen och hittade på grejer vilket öppnade upp möjligheten igen. Lång tid hade vi vart i sär och glömt lite hur illa det var. 

Dörrarna började öppnas igen, hon fortsatte fråga och jag var inte helt främmande för ett nytt försök.

Jag tog det dock väldigt lungt då jag ville lösa problemen innan något försök inleddes. och någonstans i september flyttade vi ihop igen.

Det var ett gemensamt beslut och även jag var för det utav några anledningar.. Jag hade aldrig tidigare gått in i vårt förhållande med 100 % vilja, engagemang och tro. Jag hade aldrig trott på oss. Nu hade dottern blivit stor, nu hade vi mognat, nu hade vi sett hur jobbigt det var, och nu kunde vi börja om på ny kula. Sista gången klev jag in i förhållandet med 150 % av ovan nämnda saker. Jag gjorde allt för att det skulle lyckas men jag misslyckades.

 

Utvecklingen på sista tiden tillsammans innan jag flyttar ut i februari 2013 följer..

 

Agressions

Kategori: Allmänt

Anledningen till att bloggen tar en vändning kommer nedan.. Detta inlägg var egentligen planerat att bli en beskrivning av förhållandet i sig mellan mamman och mig under våra år tillsammans, och bakgrunden till det som händer i dag.

 

( En kortfattad version av allt som hänt: http://www.familjeliv.se/Forum-19-290/m70181575.html )

 

 

Däremot utspelade sig hemska scener runt 19.30 tiden i dag.

 

Igår så började jag jobba aktivt för att få träffa dottern, väldigt lite för min skull som för hennes då jag känner att hon håller på att tappa sin pappa. 

Ca 15 dagar har hon inte svarat i telefon, jag har under den perioden ringt, smsat och skickat bilder på mig och henne, för jag har varit övertygad om att även ifall hon inte vill svara så känner hon glädje och värme när hon får någon bild. Jag har redigerat bilderna med olika program, lagt till lite finesser osv.

 

Anledningen till att hon inte svarat kommer också framgå ganska klart och tydligt framöver men jag kan kortfattat nu säga att det räcker med följande mening från min dotter när jag frågade henne vid ett tillfälle varför hon inte låser in sig på toan för att prata med mig - " men dom vet hur man öppnar utifrån med händer och knivar " samt " dom tjatar vad vi har pratat om "

 

Eftersom mamman inte kan vara, sova eller spendera tid själv med sin dotter förutom korta stunder så spenderar de väldigt mycket tid med morföräldrarna. Därav "dom" i min dotters ordval. Jag är också rädd för att morföräldrarna även sköter större delen av uppfostran och alla jobbar aktivt för att få dottern att glömma sin andra familj.

 

Jag fick inte med henne i går, det var också väntat men jag sa att jag kommer igen i morgon (i dag).

Det första jag gjorde när jag öppnade ögonen i morse var att ringa henne, dock utan framgång.

 

Åker dit plingar på och där de hade besök, det var lite barn så dottern ville inte igen då de skulle till busfabriken på eftermiddagen. Jag sa att det var ok och att jag hämtar henne efter busfabriken.

 

Jag uppfattade det som om de skulle vara klara vid busfabriken vid 5 tiden så jag var på plats då igen och plingar på utan att någon öppnar. Får snart veta att de precis hade kommit till busfabriken och skulle vara hemma vid 7 tiden igen.

Så jag väntar och kommer tillbaka då, när ingen öppnar hörs jag på telefon med mamman som förklarar att de är hos mammans farbror. 

Jag går över gatan plingar på och säger till min dotter att hon ska följa med mig. Jag hade även förberett en liten fika med hennes favorit Delicato chokladbullar samt lite chips,

 

 

 

 

Mammans farbror som för övrigt är en förnuftig människa som vet hur läget är visar stor mänsklighet och respekt genom att kliva fram sträcka fram handen och hälsa. Cred till honom som man och människa. Jag säger till dottern att vi ska gå men hon tvekar. Farbrorn säger att det kanske är så för att dom hade gäster även där och där var andra barn.

Jag köper resonemanget, och säger till Esma att hon kan stanna nu, men i morgon kl 11 hämtar jag henne.

 

Då börjar helvetet..Efter att jag sagt det kollar mamman på henne medlidande och säger : " men vill du det Esma " - varpå jag klart och tydligt säger att hon ska knipa igen, intte lägga sig i och att jag pratar med min dotter samt att det i denna situation kvittar vad hon vill, för det är klart hon inte vill när hon är i en lojalitetskonflikt med mamman. Mamman har i månader visat och arbetat emot att vi ska ses, vilket kommer förklaras djupare framöver och då är det klart att Esma inte kan säga JA jag vill. Ännu mindre med tanke på att mamman står på dagis och framför Esma hoppar på fröknarna där hon ifrågasätter hur de kan slppa in mig och att Esma inte vill det. I själva verket så har Esma velat vilket fröknarna försökte påtala och då ställer mamman öppet ut frågan till Esma. Jag vet inte den exakta formuleringen men i stil med "visst vill du inte" / Eller hur att du inte vill" - varpå Esma självklart säger NEJ.

Däremot har jag ju kunnat vara på dagis och spendera tid med henne i 2 timmar för att hon velat. Hon har velat att jag ska vänta kvar medan hon äter lunch osv för då var dagis enda möjligheten där vi kunde ses.

 

Hur som helst.. En ordväxling startar och jag väljer att böjja mig ner, ge min dotter en puss, och säger Hej Då samt att vi ses i morgon.

Börjar gå nerför trapporna och i samma veva som jag öppnar trappuppgången hör jag att mamman rusar ut och säger något i stil med " Du ska bara se henne hur hon gråter nu" 

Exakta händelseförloppet härefter har jag tappat, men det slutar med att jag och min dotters mormor står utanför trappen, där hon försöker väldigt falskt berätta att hon tycker det är jättesynd att det är som det är och att jag har gjort så mycket hemskt och så mycket fel osv osv.

Jag försöker väldigt lungt förklara att det hon säger inte stämmer och att anledningen till att det är som det är, är att hennes dotter i månader motarbetat vårt umgänge och att de bara stöttat henne i det istället för att försöka tala vett i henne.

Mitt i det pratet dyker plötsligt morfarn upp och börjar babbla. Låt mig påtala att jag och han aldrig riktigt stått på god fot, han har bland annat dykt upp i vårt tidigare gemensamma hem för att läxa upp mig och tala om saker hur jag ska göra, hur länge jag ska sova etc. etc. Så mitt tålamod med honom är inte högt.

 

När han börjar snacka (vet ej vad då jag inte lyssnar) så säger jag " Sta mislis, da si ti mojoj kcerki preci nego ja? " vilket översätts på svenska : " Tror du att du är viktigare för min dotter än vad jag är? ".

Detta gör att han går igång ännu mer varpå jag på bosniska ber han dra åt helvete eller rakt ut : " Ma hajde goni se ti u vraziju mater "

 

Detta gör att han hoppar/tar stegen fram till mig, slår mig ovanför bröstet vid axelbenet, tar tag i min tröja och halsband och drar. Halsbandet går sönder, jag står med händerna nere och säger till han att gå för fullt, att gå hela vägen, och jag hoppades på att han skulle motta ett slag för då hade det varit grovare än det slaget han först gav vilket hade inneburit bättre genomslag hos polisen.

Då hoppar mormorn emellan, gapar och skriker och på något underligt sätt lyckas trycka bort han och in i trappen igen.

 

  

Givetvis började dom direkt ringa till mina föräldrar som förstod att något hade hänt och valde att inte svara utan invänta mig. Tilläggas kan också att genom alla år har mina föräldrar blivit uppringda vid varje sak, stor som liten, till och med på deras i semester i Turkiet. De har gång på gån fått oroa sig, fått höra på skitsnack och varit någon form utav bollplank för allt som hänt.

Det hela slutade med att jag, lite skakis efter allt som hänt, polisanmälde misshandelförsöket.

 

Hela trappen var full med folk från samma lägenhet som var på besök och var på väg ut för att göra upp, men lyckligtvis lyckades mormorn streta emot med trappdörren.

 

Sorligt att min dotter ska vara med om detta, sorligt sorligt, sorligt. 

 

Min prinsessa.. En dag kommer du få veta allting, när du inte längre kan manipuleras och när du kan tänka logiskt.. Förr eller senare kommer du komma, och då kommer du veta varför det blivit som det blivit, och att pappa gjort allt i sin makt för att det inte ska komma hit, och att mamma konstant gått steget längre och längre.

 

Nästa inlägg kommer handla om det som var tanken. En bakgrundstitt på själva förhållandet och oss som mäniskor.

 

 

 

Welcome to hell

Kategori: Allmänt

Efter dagens / kvällens händelse som jag skriver om i nästa inlägg tar bloggen en ny riktning!

Beslutet är taget. Jag kommer offentligöra det mesta av privatlivet de senaste 5-6 åren och framför allt de senaste 5-6 månaderna.

Det här gör jag ej för att få sympati eller medlidande, det här gör jag ännu mindre för att det kan lösa några problem, och allra minst för att smutskasta eller baktala någon. Hade jag velat ha sympati eller medlidande så hade jag för länge sedan pratat med allt och alla om allt skit, och hade jag velat smutskasta någon så hade jag gjor detsamma och även lagt på lite förnedrande facebookuppdateringar där jag söker likes och bekräftelse från människor som knappt känner mig eller precis håller på att lära känna.

Jag har kommit till vägs ände, och min dotter glider sakta men säkert ifrån mig. Inte för att hon på något sätt hatar mig, tycker jag är dålig pappa eller ens än gång vill det. Det har spelats ett sjukt spel, med höga insatser som inte rör pengar. Ett spel som rör ett barn, min dotter. Hon har används som en sköld och ett vapen i det mesta, hon har direkt och indirekt manipulerats eller hjärntvättats, och det sorligaste av allt är att hon sakta men säkert och succesivt förts bort från SIN pappa.
Hitler fick med sig en hel nation, varför skulle man inte kunna få med sig en femårig flicka..

Jag har länge funderat på det här steget, att offentligt publicera allt, men jag har hela tiden hoppats på att jag inte behöver göra det enbart utav en enda anledning - barnet. Jag är väldigt väl medveten om att det kommer snackas och surras hemma hos folk om detta och att det kommer gå ut över min dotter, på liknande sätt som jag helt plötsligt är misshandlare och barn på dagis säger "du slåss".
Jag kommer däremot inte skriva ut negativa saker om min dotters mamma som rör vår tid i äktenskapet. Jag kommer försöka begränsa mig och hålla mig till rena fakta samt vad som hänt efter separationen samt hur det hela gått till. Jag kommer inte vrida på något, ljuga om något eller krydda något, det är inte jag och andra får stå för den biten. För trovärdighetens skulle kommer jag även öppet publicera SMS konversationer, mail etc.

Det hela är en helt sjuk historia, med en helt sjuk utveckling som delvis kan förklaras med mänskliga känslor, hämd, olika viljor och agg.
Eftersom jag redan nämnt att jag är "misshandlare" och samtliga runtomkring mig/oss har hört detta så tänkte jag ta itu med det problemet på en gång.

J A G H A R A L D R I G

S L A G I T / M I S S H A N D L A T / L Y F T M I N H A N D

P Å N Å G O N - Ä N M I N D R E E N T J E J

Ä N N U M I N D R E M I T T B A R N S M A M M A


Varför och hur nedan status kom till samt varför alla som haft någon form av kontakt med henne fått höra det kommer vi återkomma längre fram till, och då kommer det inte ens behövas tas upp för så långt fram kommer pusselbitarna landa på plats, då kommer det vara ganska uppenbart varför och vad det handlar om.

 
Jag har endast vid ett tillfälle lagt upp saker som rör detta privatlivet, som rör henne, som rör oss. Och det är när folk började printscreena ovan status till mig. 

Då gick jag ut med en offentlig status där jag förklarar följande:


 

Instability

Kategori: Allmänt

Till en början vill jag svara på kommentaren i ett inlägg tidigare där jag berättar om mina bokplaner och eftersöker tankar, tips och råd.
"Inte så anonym men inte så farlig heller" - tack för bra respons och feedback, ursäkta det sena svaret!
 
- Det är just bad du beskriver, långt ifrån en färdig bok.. Jag har mer eller mindre allt klart redan i huvudet vad det är jag vill berätta, få fram osv. Men det är själva upplägget som jag inte har klart för mig hur jag ska, borde, eller blir bäst att göra..
Precis som du säger så handlar det just om livserfarenheter och boken ska vara baserad på verklighet.
 
Utveckla gärna om du har möjlighet "ett kapitel med dina tankar och ett kapitel med tredjeperson synvinkel" .. hur ?
 
Tack för din önskan och det kommer jag troligen återuppta..säljet, tipsen, manualen.. Tyvärr kan jag inte lova att det händer inom kort, för mycket annat som händer helt enkelt.
 
Din uppfattning stämmer delvis men delvis helt fel.. Positiv säljtyp prickade du rätt.. Men ordet sliskig, jag hade personligen velat byta ut det mot ärlig.. Jag gillar inte slisk och saker jag inte gillar kan jag varken sälja eller vara själv. Någonstans tror jag man kommer längre på ärlighet med ett leende som talar om att garden är nere.
 
Det sista du du skriver i det stycket rör.. Medmänsklighet och godhet.. Jag vill inte ha mer än drt från andra och jag vill på samma sätt ge tillbaka det. Det är några utav mina ledord och du verkar vara haj på att läsa mellan raderna samt förstå en person utifrån..bara text..
 
 
Känner till författaren utav boken du beskriver, har själv inte läst den men kanske borde göra det, är annars inte så förtjust i att läsa men misstänker väl att man har ett stort försprång om man gör det..Intr minst om man ska ge sig på att skriva en bok.. 
 
Exakt vad boken ska handla om kan vara ett känsligt så jag väljer att behålla det för mig själv än så länge men målgruppen är tydlig, och framför allt är det ett omfattande problem i dagens samhälle där de lidande är de som minst förtjänar det.
 
Har du själv erfarenhet av att skriva böcker?
 
Tack för den genomgående positiva klang i kommentaren och trots att svaret har dröjt hoppas jag få se/läsa mer från dig!
 
 
Instability
 
 
Hur göra, vart gå, vart vända sig, hur må.. känslomässiga flöden, sympaty, oskyldigas öden.. 
Finns det något stopp,  bil utan mil, en båt utan knopp, eller handlar allt om medvetet spel, ett spel utan regler som man skådat så många gånger, en kamp in i det sista men är man då medvedet om att någon kommer mista, förlora sina kära.. 
Att förloraren nödvändigtvis är spelaren behöver ej betyda..Ordspråket är man med i leken får man tåla steken gäller för spelen men vad säger man till förloraren, den riktiga förlorararen.. Den som ej valt att spela tärning eller som ej kan påverka utgången, som står vid sidan av, nedböjt huvud, en tår som torkas av. Den verkliga förloraren är varken player 1 eller 2 hur kan man då må är frågan jag ställer mig så och hur självisk kan man då vara att blunda för och ej inse att motståndaren ej kommer till skada.. Att den som tar mest skada är den lilla stackare som står med nedböjt huvud och har ingen talan.
 

Spoken Words

Kategori: Allmänt

Tänkta klämma in, likt många gånger förr, lite tänkvärda citat och intressanta bilder..
 
 
Ovan ord är något som majoriteten kan relatera till, oavsett om du ha haft förtroende eller har förtrott, oavsett om du älskar eller blivit älskad, men alla kan inte relatera till den sistnämnda känslan..
Att vara realistisk.. 
 
Om man börjar med att reflektera kring första meningen, det går att förstå hur mycket det kan slå ner en, när man har haft förtroende för något eller någon men när förtroendet sviker. 
Andra meningen finns väl inte mycket att diskutera.. Visst är det så, och även här kan man förstå att kärlek kan göra ont, och den smärtan förstår jag inte går att mäta.. Den smärtan är nog starkare än något. Man kan förstå det, däremot anser jag man får vara realistisk, samlad och ..verklig.. Inte låta det påverka annat och andra runtomkring och försöka köpa hur det är samt inse att kärlek måste vara från två sidor.
 
Det absolut intressantaste, är sista delen.. Även om vi alltid tycker om jordnära och realistiska personer, att höra på dom, att lyssna på dom osv.. Men när det kommer till en själv och går ut över en själv tror jag överlag människor ställer sig i försvarsställning och hatar den realistiska. Är du realistisk, så går inte skitsnack hem, är du realistisk så formuleras meningar, frågor och svar på ett smart sätt, ett sätt som tyvärr kan provocera den andra, hetsa eller trigga, att babbla på ännu mer och ännu snabbare, utan att tänka, samt blanda in saker som är totalt orelevanta.
 
 
 
 
 
Vem håller inte med?
Enligt mig det absolut största nöjjet.. Att titta på människor, lyssna på människor och analysera..Att veta, och då menar jag inte ana eller misstänka att någon ljuger, utan jag menar att veta, 100 % -igt att det är en vals som dras, håller på att dras eller ska dras. Det är lika stor spänning som förundran över lögnen för varje gång, och den blir bara större och större inte minst om det är samma person/personer som ska försöka koka ihop något.. Detta känns oftast igen och är ganska genomsynligt, bara man tänker ..just det.. realistiskt.. 
Det absolut bästa som lögner leder till är sedan att se hur de ska slingra sig, och förneka lögnen eller ändra på historian när de ställs mot väggen och konfronteras med bevis..
Detta är också en utav anledningarna till att jag älskar Uppdrag Granskning och framför allt Janne Joseffson som är expert på att konfrontera, och få personen i fråga att vilja försvinna, hoppa ut genom ett fönster eller liknande.

På tal om det, måste uppmana alla att kolla på "En skola för alla", i länken nedan. Fokusera också på Greger von Sivers i reportaget, under den dolda inspelningen och kolla sedan lögnerna när Janne senare konfronterar han, hur han försöker slingra sig men när bevisen läggs fram, så får jag en känsla av att han vill spy.
 
 
Sen har vi ju också dom som sköter "slingrandet" mer proffsigt och som egentligen bara är tråkigt men också genomsynligt där man inte säger så mycket mer än att det har blivit fel och bara kan beklaga, eller att man måste se över vad som hänt.
 
 
 
Vi bakar också in lite humor i det hela..
 
 
 
 
Vi avslutar det hela med ett mycket mycket väl formulerat citat som jag av en skump stötte på på den inte alltför intressanta sidan som kallas facebook där man alltid är lika nyfiken (not) över folks måltider, vad de ska göra här näst, vilken tid det ska handlas och mycket mycket mer..Men emellanåt kommer det upp bra statusuppdateringar som följande mening:
 
" Its a mans job to respect the women, but its the womens job to give him something to respect "
 
Hoppas inte kvinnliga läsare berörs illa, eller tar åt sig, menar inget generellt alls mot kvinnor, menar bara att man inte kan respektera om där inte finns något att respekteras för, oavsett relation, kompis, förhållande eller valfritt.
Givetvis gäller detta tvärtom också, så vi får det mer könsneutralt.
 
 

Project: Write a book + missings

Kategori: Allmänt

Var lite inne på, i det senaste inlägget, och snuddade vid ämnet "skriva en bok" ..
Vill nu gärna få alla tankar som går att få och frågorna jag tänkte ställa längre ner, och är till för att besvaras av både er som kan bättre om utformning, men även er som bara tycker till om er personliga smak.
 
Men vi börjar med något helt annat.. Saknad..
 
Alla har vi någon form av saknad, mot något eller något.. Det kan vara ett land, en plats, en person, eller en sak..
Alla saknader är också olika och tänkte framför allt fokusera på person..
 
Människokänslor.. En tuff nöt att knäcka.. Att förstå sig på.. Man vet inte om man är i verkligheten, eller i en fantasi, en värld som knappt existerar..Att skifta mellan två saker, kan vara väldigt roligt och spännande men även jobbigt och tufft.
 
Lek med tanken att ni x antal dagar lever ett liv med någon/några människor och x antal dagar med andra.. Saknaden av dessa människor är stor på de dagarna ifrån, åt båda hållen.. Man vet inte riktigt hur man ska handskas med det, och inte minst hur man ska kunna behärska och kontrollera saknaden.
 
Hur mycket man än längtar till det ena, eller de ena människorna, så saknar man den andra, och oavsett vilken av dom man är med så går tiden helt galet fort.. Och sedan är man där igen, i ingemansland, där man börjar fundera på om och vilket utav det som är verklighet..
 
Ähh.. filosofi åt sidan. 
 

På tal om författarkostymen..
Några frågor som jag gärna vill ha svar på, som sagt från alla som läser detta, anonymitet kvittar, bara ge mig svar..
 
Om man ska skriva en bok, är det bättre att: 
* Skriva som en berättelse, påhittade karaktärer och något "som baseras" på verklighet men ej är det
* Skriva en berättelse ur ett "dagboksperspektiv" där det är/blir en riktig historia
* Upplägget på de båda? Nutid. dåtid, skiftande..

Proffsen, journalister, författare vad säger ni?
Ni som bara gillar att läsa.. Vad säger ni?
 
Motivera svaren, kom med tips, tankar och ideèr.
 
 
Annars.. Jo tack, allt är bra.. Saknar en liten tjej som nästa vecka fyller 6 år, som växer så man knappt tror det, som gör en varm och som får en att hålla i gång, som vid varje tanke som ägnas åt henne, så ler man - varje gång, men som samtidigt kan vara en liten bråkmakar Lotta som kan driva en till vansinne emellanåt.. Det sistnämnda är sällan men ovilligt måste det erkännas att även det är en saknad, och ibland även när man tänker på det som driver en till vansinne.. så .. så ler man.
 
 
 
 
 
 
Helgen spenderades ombord till sjöss, och en snabbis i Oslo innan det bar av till sjöss igen..En annan liten tjej, med 30-talet fler år i ryggen, eller i alla fall tjugo(någonting) plus somär typ av av det mysigaste slaget,men som också kan driva en till vansinne, på flera olika sätt. Även här sker en typ av saknad efteråt när man.. är tillbaka i verkligheten eller.. är det verkligheten..
 
 
 
 
Töntarna tänkte lite längre, lite smartare.. För att kunna vila så mycket så möjligt så tog vi med oss köket hemifrån, eller aa.. kanske inte köket.. Men "nödvändigheter" i alla fall för att kunna överleva..
 
 
 
 
När man väl är tillbaka i verkligheten, när man hittar detta med sitt första ögonkast på skrivbordet. Kan man låta bli att inte le ?
 
 
Där finns också människor som gärna vill synas i rampljuset, vi får hjälpa sådana.. Min tredje lilla tjej.. som nästan är hela 10 år.. 
Eller a.. det är väl bara att inse att hon också typ är vuxen..
Sis - Du betyder också massor och är glad att vara omkring dig, även om du ibland luktar illa.. Kanske inte alltid visar det men dig tar jag, och vågar jag lixom ta lite.. för givet..
 
 
 
 
Just det.. "stormen" har också hunnit passera..
Jag hade läst tidigare att den skulle komma och passade på att lägga på mig några extra kilon, fall i fall, och det hjälpe.. Jag stod kvar stadigt i blåsten.. Däremot plockade den med sig lite lättare grejer, Esmas "lilla" stuga :)

 
A r r i v e d e r c i
 
 
 
A r r i v e d e r c i

Nystart - eller inte..

Kategori: Allmänt

Har lämnat denna delen vid sidan om ett tag.. Varför kan inte jag heller svara på.. Tidsbrist, motivation eller vad än anledningen är kvittar..

Funderar på om jag ska återgå, försöka hinna med något inlägg då och då, eller om jag ska avsluta och säga tack och adjö.

Bloggen startades egentligen i ett syfte och har uppfyllt sitt mål däremot känner jag att där finns saker jag vill berätta om, skriva om, analysera, dela med mig av.

Jag får ta en funderare och ni får gärna säga vad ni tycker. Trots att ej någon uppdatering är gjord på länge så är ni några som trycker er in här med jämna mellanrum, däremot vet jag inte pga. vilka anledningar eller vilka ni är.

Jag funderar också väldigt starkt på att skriva en bok..Men även för det krävs tid och det känns som att det definitivt är något på "to do" listan men när vet jag inte.

So long for now..

9/11 - The new world order

Kategori: Allmänt

Vi ska också i dag, minnas tillbaka på en händelse som hände för exakt 10 år sen.

Det var tisdag, en 16 årig pojke var på väg hem från fotbollsträningen på cykel. Dagen minns jag så bra, då jag för första gången fått för mig att jag ska sno en chokoladbit från Vivo Stjärnköp som det på den tiden hette.
In och ut, adrenalinkick, äta upp chokoladen, och komma hem, ett stenkast därifrån för att låtsas som ingenting men det enda man tänker på är vad om jag blev/blir upptäckt..
 
Väl hemma är tv:n på, och alla kollar utan att reagera på någonting annat, det pratas om vad som händer, någonstans långt bort och med 2 höga torn..
 
Alla vet vi historien..
 
Jag lider med alla som dog den dagen, oskyldiga, ovetande..
Jag lider också, fortfarande, 10 år efter det med alla som än i dag får ta konsekvenserna, såväl familjer till anhöriga som hela länder och folk..
 
Det som hände var fruktansvärt, det som hände var hemskt, det som hände var en noga iscensatt, välplanerad och väl genomförd politisk plan. 

Där finns för mycket som tyder på det, för mycket bevis, för mycket orimligheter, för mycket hemlighetsstämplat och för mycket oförklarliga saker som gör att det inte går att tro på.. Vad dom vill vi ska tro på.. Vad TV:n vill vi ska tro på, Vad Nyheterna vill vi ska tro på.. För det som dom vill vi ska tro på, det vill hjärnorna bakom vi ska tro på.. 
Eliten...
 
Rekomenderar starkt en gripande dokumentär i 50 delar, 10 minuter per del, som kommer förklara ganska mycket, som kommer ge ett nytt perspektiv på livet, som kommer göra att man börjar tänka.. Inte bara tro och köpa allt man hör, rakt av, utan att ifrågasätta..
 
Dokumentären / Serien heter The Arrivals och finns att hämta hem med Svensk översättning här:
 
 
 

Rollercoaster Life

Kategori: Allmänt

Börjar kort och gott med att gratulera grabbarna till en inte så väl genförd match men ack så viktig trepoängare i går. 
Fortfarande håller vi undan för grekland, och firandet visste inte sina gränser

Ett av de läckraste och mest viktiga mål i Bosniens historia kan ni ser här :
 
Firandet:
 
Only in Bosnia.. <3
 
Igår var det inte bara i Bosnien det firades.. I går var det, " Bosnian pride, world wide "
---------------------------------------------------------
 
Har ni tänkt på hur livet är, alltid, utan undantag..
När något inte vill sig, så vill det sig inte, när något vill sig, så vill det sig ordentligt..Tur / otur / slump / eller något annat??
Kanske lite luddigt.. Men låt mig förklara..
 
Ex. 1 :
Arbete.. Kanske har någon någon blivit uppsagt från jobbet, världen vänder sig upp och ner, man letar frenetiskt nytt utan resultat.. Där finns inget.. Då menar jag att där verkligen inte finns något, hur man än gör, vad man än gör.
 
Ex. 2 :
Sport:..Ert favoritlag förlorar gång på gång, halkar allt längre ner och ner, ångesten inför varje match, dåligt spel under varje match och en nedbrytande känsla match efter match. Vad de än gör, hur de än gör så blir det fel.
 
Ex. 3 :
Kärlek eller oseriös kärlek.. Någon kanske har varit på jakt efter kärleken, alternativt något mindre äventyr men där finns inget i sikte, hur man än försöker, var man än letar, hur man än gör så finns det inget inom räckhåll.
 
Ex. 4 :
Sjukdom.. Det kan vara förkylning efter förkylning, någon form av skada, illamående, brutna ben eller vad som helst.. När det väl börjar så känns det som om det är något med en konstant.
 
Ex. 5 :
Livet i allmänhet.. Oftast när det inte går, så går inte många saker, så vi slipper fortsätta specifiera de.. Jag tror alla förstår vad jag menar..
 
Sedan.. Så vänder det helt plötsligt.. Från ingenstans, som en blixt från klar himmel trillar mailen och telefonsamtalen in och företagen vill boka intervjuer med en, Helt plötsligt, gör ditt lag 4 mål i en match, utklassar motståndarna, och fortsätter att vinna och klättra i tabellen.. Killar kommer känna igen sig i när där helt plötsligt finns en uppsjö av tjejer som visar intresse eller tjejer som helt plötsligt känner, wow, nu har jag många intressanta seriösa alternativ..Man mår bra, skadorna läker och förkylningarna avtar, man har inte ont längre..
Livet i allmänhet börjar gå i rätt riktning och det känns som om det bara är medgång för en..Allt går ens väg och sakta men säkert byggs allt upp åt rätt riktning..
 
Vad kan man själv göra åt dessa saker då ? Det är nog som med allt annat, att stå ut, att vänta till stormen har passerat, att se framåt, försöka vara positiv i jobbiga stunder, att inte vika ner sig och att stå upp rakryggad med hedern och ärligheten i behåll.
 
En välkänd man, vars namn klingar mäktigt i era öron, Sylvester Stallone, sa följande i en scen när han spelade Rocky Balboa i den välkända boxningsfilmen :
"its not about how hard you can hit, its about how hard you can get hit, and keep moving forward"
 
Intressanta ord.. Från en man, som vi återkommer till..
 
Visst, när det inte går åt rätt håll, så är en bra ide att avvakta, vänta ut stormen som vi tidigare var inne på.. Men Kan man själv göra något åt saken? Självklart.. Att vara positivt/optimistisk gör att man håller ut längre, att försöka, försöka och återigen försöka, att inte låta sig slås ned av motgångarna utan faktiskt vara glad och tacksam att det inte är värre än vad det är.. För lita på en sak.. Där finns alltid värre än värre ! 
 
 
 
 
 
 
En högt respekterad människa i min bekantskapskrets sa en gång, eller närmare bestämmt skrev :
 
"Livet är som att gå åt fel håll i en rulltrappa, går man inte frammåt så åker man bakåt".. Tänkvärt..
 
En annan vän, skrev en gång till mig, när det var tuffare tider än vad det är nu: 
Han började med att skriva att han vet vad jag går igenom, och även om det är tufft att jag alltid vart modig, om det hade dunnits mer människor som jag så hade världen varit en bättre plats osv osv, massa fina ord.. Vet väl inte riktigt hurpass det stämmer, men efter att jag tackat för de vackra orden och stöttningen så skrev han något som kom att beröra mig, och berör mig än i dag bara jag tänker på ordspråket:
 
" You never know how strong you are, untill being strong is your only option"
Just då, just där, så hade min värld raserat, eller var på god väg.. Mina sista ansträngningar kändes som vid drunkning, man kämpar för att hålla andan, men förgäves.. Vilket leder oss in på nästa citat:
 
 
Ovan citat behöver inte enbart handla om den ekonomiska bit, det kan handla om något som man för tillfället kämpar för..
 
Kommer ni ihåg Sylvester Stallone ?
En man som från födelsen hade delvis paralyserat ansikte, men ville hela livet bli skådespelare.. Pga. ansiktet blev det nej efter nej..
Han besökte alla agenter 5-10 gånger, totalt hade han slängts ut från 1500 agenter..Han var fattig, men siktade enbart på jobb som skådespelare..Han tappade inte sin inspiration och dröm..
När han till slut inte kune överleva, ännu mindre köpa mat till sin hund, sålde han hunden.
Till slut skrev han ett manus, ett manus på 20 timmar.. Han blev erbjuden 325.000 dollar, men nekade eftersom han inte fick huvudrollen, efter mycket om och men för att göra det kort så betalade till slut Stallone 35.000 dollar för att vara huvudskådespelaren.. 
Filmen spelade sedan in över 225. miljoner dollar och vann 3 Oscars..

Det är Rocky vi pratar om..
 
Han ville det.. Vad vill ni ?
 
 
Något som man glömmer är att allting sitter i hjärnan.. Psykologi.. Det är sin egen hjärna man måste jobba med, peppa, ställa in.. Tror man på något, då löser man det, tror man inte på det och inte peppar sig själv, då klarar man troligtvis inte det..
 
Till slut.. Ett tips, ett youtube klip, en låt..
För alla som har det tufft, för alla som känner sig nere.. Ett klip som givit mig mycket styrka och tålamod..
Never loose hope.. There is always ONE by your side..Trust him, nothing else..
 

Judgement day

Kategori: Allmänt

En vecka med mitt favoritbarn har avslutats och jag kan konstantera att den som säger att ett barn inte tar på krafterna eller behöver uppmärksamhet 24/7 - ljuger..
Å andra sidan är det otroligt mysigt, underbart och helt enkelt värt all tid och energi man lägger på det, och för varje dag och vecka mer och mer, ju äldre dom blir desto roligare blir det, desto mer blir det en "vuxen" människa som man umgås med och inte en "bebis" som man passar.
 
De har handlat om allt ifrån discobowling, trädgårdsarbete, studsmattehoppning, letande av sniglar och maskar, tandborstning med mycket mycket mer. För första gången upphittades också en gul nyckelpiga.. Hur många har sett en sådan?
Känslan av att ett barn mår bra och är lyckligt är obeskrivlig.
 
 
 
 
 
En tröja som tidigare figurerat i bloggen..
 
 
 
 
 
 
Vilken skönhet, hur sött är inte detta då.. Snacka om att det klär henne.. Hon ville prova på att be, och efter att ha provat på så var det tjat hela kväll och kommande morgon om hon skulle få göra det igen..
Inte för att hon fattar något av det eller betydelsen av det men det var väl spännande och lockande.
 
 
Det var lite kort om veckan innan vi slänger oss över i nutid och Judgement Day..
I dag spelar Bosnien sin viktigaste match på länge. Ikväll möter vi Slovakien borta, ett Slovakien som lyckades vinna i Bosnien, via en väl taktisk genomförd match och i och med den förlusten satte Slovakerna oss i ett jobbigt läge. I kväll måste en seger tas för att inte låte Grekland gå om i gruppen och göra de avslutande omgångarna till en mardröm. Ingen av oss vill till playoff igen, även om även det borde gå vägen, tredje gången gillt.. Två gånger har portugal slagit ut oss i Playoff, förhoppningsvis blir det enklare motstånd denna gång men vi siktar mot första platsen.
Skulel själv varit på plats men busschauffören råkade ut för en hjärtattack så resan blev inställd. Riktigt surt..
Ville gärna ha Slovakien på meritlistan också.. 
Hittils har jag följt landslaget i:
 
Belgien *2
Frankrike
Estland
Norge
Stockholm
 
Det är nu eller aldrig !
Heart on the pitch !
 
 
 
 
Vill också passa på och länka till en bra artikel om pyramider för er intresserade..
Även Europa har sitt lilla "Egypten".. Welcome to Visoko - B i H
 
 
 
Nästa inlägg kommer vi gå igenom lite olika Quotes, Intressanta bilder och bra budskap.

Birthday Party

Kategori: Allmänt

 
 
 
5 september, 1987, Foca, Bosnien Hercegovina kom jag till..
 
Nu 26 år senarem, 5 september, 2013, Halmstad, Sverige ligger jag i sängen jämte en sovande dotter, på knappt fyllda 6 och reflekterar lite över åren, över livet.. Vad händer, vart tar de vägen.. Vad är meningen..
 
Det känns som om det var i går jag var liten, höll på att lära mig språket och inte ville till skolan.. 
Det känns som om det var igår man gick på högstadiet..
Det känns som om det var igår man gick på gymnasiet..
Det känns som om det var i går jag höll en nyfödd flicka i mina händer..
 
Det sistnämnda har gått dryga 6 år.. 6 år.. 
Hur mycket är det.. Vad hinner hända under den perioden, hur mycket större har man blivit, kommer det bli ytterligare 6 år.. eller 60 ? 
 
I dont know, only God knows...Slösa inte bort tiden och tänka på morgondagen.. Vem vet om morgondagen blir av, och även om den blir det så rusar dagar, veckor, månader, åren och decennier iväg väldigt snabbt..
 
Fodelsedagen då..?
Födelsedagar är inte utav någon större betydelse för mig.. Hade lika gärna kunnat spela Fifa hela dagen, men nu hade jag sällskap av min flicka.. 
Hon och farmor hade köpt presenter och jag hade inhandlat en vaniljelängd som fika.. 
 
Min favorit vet att pappas favorit tillbehör är tandpetare så hon vad är bättre föedelsedagspresent än tandpetare som går att återanvända =)
 
 
 
 
 
 
 
 KVällen avslutades som spelkväll med bla en barnversion av Yatsi, 4 i rad och Gissa vem med discolampa, lavalampa och med Esmas nya favoritlåt  "Nothings gonna change my love for you" som hon snappat upp från en speldosa jag fått tidigare i present.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Annars har jag även fått vara med i skolan.. Eller aa.. Nollan som det numera heter..
Varje kväll kl 7 börjar det.. Samma meningar varje kväll och morgon.. Jag vill du också ska vara med i skolan, jag vill inte gå själv till skolan, jag kommer sakna dig.. Dessa meningar kan upprepas ca 1-2 timmar, men för varje dag mindre och mindre när hon märker att jag ignorerar det totalt och bara varit med en dag hittils..
I kväll fick jag även höra " men du säger bara ja ja men du kommer ändå inte vara där" ..
 
Tackar även 9 åriga faster Lamme för hjälp med håret..
 
 
 
 
 

What is love about

Kategori: Allmänt

Mitt i fullspäckade tider med födelsedag och Bosniens VM-kval fest med nästa stopp i Slovakien tar vi upp ett intressant ämne.
Kärlek är temat..
 
Vad är kärlek? Hur uppstår kärlek? Varför finns kärlek? Olika typer av kärlek?
 
Kärlek låter som något fint, något vackert, mjukt, känsligt.. Samtidigt kan det vara svårt att förstå sig på det.
Kärlek behöver nödvändigtvis inte bara vara mellan ett par.. Kärlek finns till många människor, på olika sätt..
Det kan vara kärlek till ett barn, ens egna som något främmande, ens familj/släkt, arbetsvänner eller kompisar.. Alla får en del av din kärlek och alla får den på sitt egna sätt. Vissa får mer andra får mindre. 
Man kan överlag säga att så mycket kärlek man ger och visar så mycket får man tillbaka..
 
Kärlek finns nog i alla olika former och vi har ju det bekanta ordet hatkärlek också.. Jag vet väl inte riktigt innebörden av det.
Kärlek mot ett eget barn kan inte beskrivas eller förklaras för att det ska bli rätt, det är något obeskrivligt och som man endast känner när man väl har ett eget. Det tror jag alla kan skriva under på.
För sitt egna barn hade man gjort allt, verkligen allt.. Alla gånger de har ont, har man själv ont tio gånger mer, alla gånger de ler, ler man tio gånger mer, varje gång de är ledsna är man själv ledsen 10 gånger om. 
Jag tror inte riktigt man ger kärlek till ett barn genom att köpa allt möjligt.. Enligt mig ger man det och barn känner det på annat / andra sätt.
 
Kärlek till familj, föräldrar och släkt är en annan form, enklare form av kärek, eller åtminstone borde vara.. Man ställer upp för varandra man hjälper varandra - och onekligen är det dom enda "riktiga kompisar" man har.
 
Man får dock inte glömma att den absolut största kärlek man borde ge är till personen jämte..Personen som allt ska delas med, som är ens högra hand och som ska leva med dig förhoppningsvis livet ut.
Det kan vara svårt men man får inte glömma att kärlek till familjen inte kan eller borde gå före kärleken till din andra halva.
Mellan par finns också olika sorters kärlek.. Den ena är kanske tråkig, den andra spännande, den tredje rolig den fjärde intressant.. Det är viktigt att förstå vad det handlar om, och det är vad den andra personen känner från er. Att dagligen tala om er kärlek men att den andra parten inte känner det eller det visas med handlingar, inte ord så är det förmodligen en ganska jobbig kärlek att vara och leva i. 
Inte helt omöjligt att denna kärlek är en "vane" kärlek och att man inbillar sig att det är kärlek, och att allt är hur bra som helst, men under ytan finns nog mycket annat..
 
En vän sa en gång till mig : " Aldrig.. Det är bättre att vakna varje dag till ett leende och längtan än att vakna upp där första tanken som slår en är hur man ska mörda personen jämte eller hur man ska komma därifrån."
 
Det bästa med ovanstående mening är att det kommer från en tjej, och det är intressant för mig att även tjejer kan resonera på detta sätt. 
 
Sen finns där en annan sorts, lite roligare, kärlek..
Där det handlar om att ge och ta, där det handlar om mjukhet, där det handlar om förståelse där det handlar om att hela tiden göra det lilla extra, att hela tiden vilja hjälpa den andra, prata med den andra, och kanske framför allt att själv må bra när den andra mår bra samt att den andra är viktigare än en själv. 
Detta känner den andra parten av.. Detta behöver inte uttalas med ord utan här visar handlingarna för sig själva.
Det kan vara små saker precis som stora, enkla eller svåra, roliga eller tråkiga.. Alltifrån att se på den andra att något inte är som det ska, eller tvärtom, att se att den andra inte ligger skönt, att se att den andra fryser, att se överlag - ...  - och att göra något åt det..
 
Hur som helst.. Nog med bögeri haha.. Men vi kanske återkommer till temat..
 
 
Runt hörnet väntar Slovakien, och förhopnningsvis firande.. Vad är det som ska firas? Jo att det Bosniska landslaget, även kallat "zmajevi" (drakarna) har möjlighet att i praktiken säkra en plats, troligen som första nation till det stundande Världsmästerskapet i Brasilien nästa sommar.
Slovakien 2 gånger om är det som står för motståndet och det hade varit första gången i Bosniens unga historia där vi kvalificerar oss för ett mästerskap. 
Tidigare har det varit när flera gånger om.. Men på mållinjen har vi snubblat.. Nu är det äntligen här, ett avgörande skede, ett par avgörande matcher som kan göra alla bosnier till ännu kaxigare och stoltare gällande landslaget.
 
  1 Bosnien/Herce  6  5  1  0  23-3   16
  2 Grekland       6  4  1  1   7-4   13
  3 Slovakien      6  2  3  1   7-5    9
  4 Litauen        6  1  2  3   4-8    5
  5 Lettland       6  1  1  4   6-14   4
  6 Liechtenstein  6  0  2  4   3-16   2


 
 
 
Dessförinnan ska jag passera 25 gränsen, och nu känns det som om det bara går nerför..Eller uppför.. 30 snart, vad händer sen.. ? Är man gammal då? Eller är man ung pappa? Jag vet inte, det får 
bli som det blir..
Trots fyra dagar kvar har de första presenterna redan öppnats..
Och jaa.. Det är nog utan tvekan de mest kärleksfulla någonsin.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
I morgon är min största kärlek tillbaka hos mig och det pirrar redan.. Hur ska det gå när där är fyra tänder mindra i munnen? <3
 
 
 

Decisions

Kategori: Allmänt

Sitter och funderar på ordet beslut och dess innebörd..
Hur funkar det när man tar beslut, vilka beslut kan tas, hur fattar man beslut, vem fattar besluten.
 
 
 
 
Efter att ha jobbat många år inom sälj och marknadsföring så har jag pratat med väldigt många beslutstagare.
Min uppfattning är att beslut kan tas i alla olika former. Det kan tas beslut vid första kontakten eller inom några minuter, de kan också ta en längre tid. 
Den som ska ta beslut påverkas av en mängd olika faktorer:
 
- personkemi
- produkt
- behov
- möjlighet
 
Om vi talar ur säljperspektiv, så är det väldigt sällan man får igenom ett sälj till en som inte gillar dig som person oavsett vad det är du erbjuder och till vilket pris. Skulle man göra en undersökning så skulle det visa sig att majoriteten av ens kunder har sagt JA för de i grund och botten gillar dig.
Givetvis måste produkten du säljer vara någorlunda intressant för kunden, för att det förstnämnda ska ha betydelse. Men vem hör av sig till kunder som på något sätt inte kan ha behov av produkten?
Möjlighet att köpa den är också en avgörande faktor. Pratar vi återigen sälj så kan beslutet vara negativt, trots att personkemin stämmer, trots att produkten är klockren och trots att behovet finns där.
Tyvärr på samma sätt som många JA blir till JA efter personkemin så blir många NEJ också NEJ för möjligheten inte finns. Det kan saknas pengar till det, det kan vara fel tidpunkt, det kan vara taskig tajming eller andra omständigheter som gör att det inte är möjligt att ta ett positivt beslut nu.
 
Beslut används inte bara inom sälj och med kunder. Beslut har vi överallt, både med människor och saker. "ska jag gå med han/henne dit" , "ska jag ta på mig dessa kläder" , "ska jag äta detta" osv osv.
 
Beslut har också konsekvenser. 
Tackar min kund JA till min produkt och det jag säljer in så kan detta JA:et bli det bästa den tackat ja till, precis som det kan bli ett mellanting likväl som om det kan bli det sämsta denna gjort.
 
Resultatet kan man aldrig veta i förväg, man kan ej veta om en investering blir lyckad eller inte, man tar en chansning gällande allt, till och med gällande vad man ska äta.. Man kan ju bli matförgiftad..
Hur som helst är min erfarenhet att de kunderna som har tagit dessa chansningar, som har tagit besluten utan att tänka fram och tillbaka är också ofta de som blivit mest nöjda..

Som jag brukar säga till kunderna : 

" Det är bra att vara försiktig, men man får samtidigt inte vara feg " 
 
 
 
 
Vi savslutar med lite balkan humor.. Den första är klockren..
Lyssna noga nästa gång en från Balkan uttalar 27. "shoho"
 
 
 
 
 
Fick mig bara ett gott skratt när jag såg bilden Sparta  Sarma
 
 

Chapter 1

Kategori: Allmänt

Cha Cha Bloggen.. 
Då var vi tillbaka med nystart !
 
Tandvärk.. Det har varit nyckelordet senaste dagarna. Min lilla princessa som är tillbaka, och som har fått börja skolan, eller närmare bestämmt nollan har också för första gången känt på tandvärk.
Har saknat något enormt och tiden för att ta igen allt finns inte, inte ens i närheten. Det får bli sakta men säkert och succesivt. 
 
Hälften av de första dagarna har spenderats på roligheter och andra hälften på hospital.. Efter att tandvärken startat uppsöktes tandläkare men som vanligt med en blyg tjej kommer man inte långt, framför allt inte om det är en helt ny tandläkare.. På natten fortsatte värkarna och munnen svullnade så där gick varken äta eller dricka.
 
Nästa dag förstod hon själv att något måste göras så kommande dagar tillbringades med dropp och pencilin på sjukhuset, Nu är det lite bättre och tid har bokats för sövning och fixa i ordning de dåliga tänderna.
 
Första dagen spenderades dagen enbart i sängen där jag försökte göra det lite kul och leka att vi är på hotell, då man fick allt serverat, tv och gott om barnfilmer fanns det tillgång till.

Efternåt när hon börjat få lite mer energi så blev det både bollspel, läxor och pyssel.
Höjdpunkterna var ändå under det att vi jobbat med nollans mattebok och försökte lära oss cirklar, kvadrate, rektanglar och trianglar.. Det var ju väldigt svårt..Men det svåraste var rektangel.. Och när jag frågade vad den runda ringen hette - så hade den fått ett nytt namn - cirktangel - där fick man sig ett gott skratt
 
Vi sätter väl i gång bildsprutan och avslutar det första inlägget på det nya kapitlet:
 
 
 
 
 

After rain comes sunshine

Kategori: Allmänt

Long time no seen..

Var börja, Vad säga, Hur sammanfatta?
 
Jag vet inte.. Det får väl bara flyta på precis som det aldrig vart uppehåll.
 
Sommaren glider mot slutet, likaså många andra saker, en tuff tid lägger vi bakom oss och siktar mot mer ljusare, gladare, spännande och intressantare dagar. Det faktum att en trip till Turkiet väntar runt hörnet, om 2 veckor känns rätt bra måste jag säga..
 
Kommer mjukstarta bloggandet igen med lite av allt möjligt skit.. Mestadels via bilder och quotes, tillsammans med mina tankar och reflektioner. 
Hur ofta och mycket jag skriver av mig kan jag inte heller svara på.. Det får bli som det blir.
 
 
 
 
En av de bästa ironiska skämtet jag sett.. Där finns en heel mängd med sanning i det dessutom..Klockrent! 
 
 
Välkomna till Zaras mest nystartade och lönsamma modebutik.. Adress: TroligenNågonstansPåBalkan
 
 
 
 
Översättning:
"På frågan: "hur mår du" 
Svarar jag alltid: "Helt underbart"
Detta för att efter "underbart" så har människor inga underfrågor, du är inte längre intressant"
 
 
Säga vad man säga vill men budskapet stämmer mycket väl in i verkligheten.. Det är nog inte annorlunda någonstans. Tänk efter så stämmer det..
 
 
 
Översättning:
 
Tjejen: Jag vill du binder fast mig vid sängen och att du gör vad du vill
Killen: Vad jag än vill?
Tjejen: Vad som
 
Hahah.. jaa.. man kan ju inte mer än att le åt ovan - troligen ligger det en hel del sanning bakom denna bild också.. CS kan man för övrigt spela i timmar, men det känns som minuter.
 
 
 
 
Det här tror jag på.. Då behöver jag inte enbart prata om den som står en närmast och människor för kärlekens skull.. 
Utav varje människa får vi en ny erfarenhet vare sig det är en kollega, kund, elev, patient, läkare, lärare, osv osv.. Jag tror att majoriteten någon gång kommit på en random människa man stött på långt senare i livet och vid någon situation där man utav någon anledning fått honom/henne i huvudet.. inte sant??
 
 
 
 
Vi är ju också mitt inne i muslimska fastemånaden Ramadan och intressant budskap nedan.. 
 
 
Så mycket säger vi så länge och för i dag.. tschüss
 
 

Bloggens framtid

Kategori: Allmänt

Det ska bli intressant att se vart bloggandet tar vägen. För närvarande kommer det stå ganska stilla, jag har ännu inte bestämmt mig.
 
Den kan ta många riktningar. Det kan bli att vi fortsätter med säljskola, konspirationsteorier och allmänt men det kan även bli så att den kan användas i helt annat syfte. Kanske blir det så att jag offentligt berättar om privata saker, postar printscreens på månaders smsande, lägger ut privata mail och på djupet bloggar om konflikter, och allt annat som rör en speciell fråga. 
 
Detta är verkligen något jag hoppas undvika, slippa lägga ner tid på, och slippa offentlig göra privata saker. Väldigt mycket hoppas jag att jag inte behöver göra det pga. min dotter, som det i slutändan kommer gå ut över. Men jag kanske kommer att sakna alternativ, och då blir det det enda sättet att få till någon rättvisa, att få ut sanningen.
Allt beror hur saker och ting utvecklas på några fronter.
 
Tills vidare, avi viderci.
 
Saknar min bebis enormt, min kommunikation består av att skicka bilder via sms till henne. Nedan senast skickade bilden på en tröja inlöpt till henne, som jag inte ens vet när jag får möjlighet att ge bort till henne.
Jag vet att du saknar mig också, jag vet att du vill träffa mig också, och jag vet också varför det inte blir så.
 
 

Fighter

Kategori: Allmänt

 
Hey pretty, the world, and even the people are shitty. 
I know easy it cant be, but i hope you can see and more important feel. Feel the true love, the peace but also i know you feel the hate every evening late - all the mean and bad words that breaks your heart. 
 
A 5 years old mind, it cant understand everything, still its not blind. 
Life, thats what you mean to me, and it dosent mather how sad i be or how empty you feel without your hero, buddy, best friend and father so i swear on my mother that all i do, i do it for you.
 
Its not simpel being brainwashed from the nearest around but hold on little tiger soon it all will be brighter. The promise i gave i will hold just be brave and have paciense. 
 
Daddy havent forgotten you, Daddy wont leav you, Daddy will never give up on you.
 
 
 

Sunshine

Kategori: Allmänt

Bättre tider och soligare dagar, livet rullar på. Lycka stavas till skratt och glädje, kärlek och respekt.
Där är dock lång väg kvar att vandra och meningen ovan får tas med en nypa salt, just nu är allt som ovan däremot är jag medveten om hur snabbt detta kan ändras samt det faktum att man lider innerst inne när man tänker djupare kring hur ett barn egentligen mår.
 
Men hey little girl, you will grow - you will understand 
 
Saknaden är inte rolig, den finns där konstant. Den ena är tung och jobbig men kortvarig, och varje gång jag får tillfälle att spendera tid med detta underbara barn, varje gång känner jag mig hel. Hennes leende, skratt och smarta ordval läker allt inom en.
 
 
Håller utöver allt annat på att inleda en comeback inom fotbollen, känslan sitter kvar men där saknas givetvis lite efter ett längre uppehåll. Dock märker man att jag har talangen och en proffskarriär är inte helt utom räckhåll =)
 
 
Imorgon är det en stor dag för min kära syster som ska på bal - och jag vet redan nu att hon kommer vara vackrast på plats, hon har ju mitt blod i sig =)
Veckan därefter tar denna 11 åring förvånandsvärt också studenten. Hur det är möjligt vet jag inte, det känns som om det var i går hon hade sammansatta ögonbryn och man kunde lura henne att hon var adopterad.
Men men, tiden går och nu är hon också vuxen
 
 
 
 
 
 

 

Its a Big Big Bang

Kategori: Allmänt

Det blir inte ofta, men då och då lyckas jag till slut skriva ett par rader.. Det handlar om motivation och prioriteringar.
Det har vart en jobbig tid,och det är det fortfarande på alla sätt och viss..
 
Saknar en liten tjej något oehört.. I know its same for you. 
 
Suncan dan, vrijeme lijepo behar procvjeto, 
Tebe sanjam, zelim i Bogu se molim da mi budes jaka i sve izdrzis.
 
 
 
 
Vi flyttar vidare till ett tänkvärt citat, George Carlin 
 
" Dont teach your children to read, Teach them to question what they read, teach them to question.. everything"
 
 

Life is Life

Kategori: Allmänt

Livet är en berg och dalbana, upp och ner, saker går snabbt saker går sakta, ibland händer det saker ibland är det helt dött. Ibland är man på topp ibland under isen. Ibland optimism ibland pessimism, förhoppningar och bakslag. 
Där finns inte en röd tråd, en manual eller instruktionsbok. Allt har en mening, både + och - , alla har ett öde. Ibland känner man som om man står på Eifeltornet och ibland är det som om man ligger i kloakerna.
I grund och botten är inte livet lätt, det gäller att hålla ut, där måste finnas en mening med livet, något djupare, något andligare, för att leva utan någon mening dag in och dag ut, på sättet många människor lever i dag.. aa, vad ska man säg.. orka 
Små saker bryter ner en, små saker livar upp en, men alla måste väl hålla med om att någonting saknas, något som gör oss till bättre människor.
 
"We buy things we dont need, for money we dont have, to impress people we dont like"