Agressions
Kategori: Allmänt
Anledningen till att bloggen tar en vändning kommer nedan.. Detta inlägg var egentligen planerat att bli en beskrivning av förhållandet i sig mellan mamman och mig under våra år tillsammans, och bakgrunden till det som händer i dag.
( En kortfattad version av allt som hänt: http://www.familjeliv.se/Forum-19-290/m70181575.html )
Däremot utspelade sig hemska scener runt 19.30 tiden i dag.
Igår så började jag jobba aktivt för att få träffa dottern, väldigt lite för min skull som för hennes då jag känner att hon håller på att tappa sin pappa.
Ca 15 dagar har hon inte svarat i telefon, jag har under den perioden ringt, smsat och skickat bilder på mig och henne, för jag har varit övertygad om att även ifall hon inte vill svara så känner hon glädje och värme när hon får någon bild. Jag har redigerat bilderna med olika program, lagt till lite finesser osv.
Anledningen till att hon inte svarat kommer också framgå ganska klart och tydligt framöver men jag kan kortfattat nu säga att det räcker med följande mening från min dotter när jag frågade henne vid ett tillfälle varför hon inte låser in sig på toan för att prata med mig - " men dom vet hur man öppnar utifrån med händer och knivar " samt " dom tjatar vad vi har pratat om "
Eftersom mamman inte kan vara, sova eller spendera tid själv med sin dotter förutom korta stunder så spenderar de väldigt mycket tid med morföräldrarna. Därav "dom" i min dotters ordval. Jag är också rädd för att morföräldrarna även sköter större delen av uppfostran och alla jobbar aktivt för att få dottern att glömma sin andra familj.
Jag fick inte med henne i går, det var också väntat men jag sa att jag kommer igen i morgon (i dag).
Det första jag gjorde när jag öppnade ögonen i morse var att ringa henne, dock utan framgång.
Åker dit plingar på och där de hade besök, det var lite barn så dottern ville inte igen då de skulle till busfabriken på eftermiddagen. Jag sa att det var ok och att jag hämtar henne efter busfabriken.
Jag uppfattade det som om de skulle vara klara vid busfabriken vid 5 tiden så jag var på plats då igen och plingar på utan att någon öppnar. Får snart veta att de precis hade kommit till busfabriken och skulle vara hemma vid 7 tiden igen.
Så jag väntar och kommer tillbaka då, när ingen öppnar hörs jag på telefon med mamman som förklarar att de är hos mammans farbror.
Jag går över gatan plingar på och säger till min dotter att hon ska följa med mig. Jag hade även förberett en liten fika med hennes favorit Delicato chokladbullar samt lite chips,
Mammans farbror som för övrigt är en förnuftig människa som vet hur läget är visar stor mänsklighet och respekt genom att kliva fram sträcka fram handen och hälsa. Cred till honom som man och människa. Jag säger till dottern att vi ska gå men hon tvekar. Farbrorn säger att det kanske är så för att dom hade gäster även där och där var andra barn.
Jag köper resonemanget, och säger till Esma att hon kan stanna nu, men i morgon kl 11 hämtar jag henne.
Då börjar helvetet..Efter att jag sagt det kollar mamman på henne medlidande och säger : " men vill du det Esma " - varpå jag klart och tydligt säger att hon ska knipa igen, intte lägga sig i och att jag pratar med min dotter samt att det i denna situation kvittar vad hon vill, för det är klart hon inte vill när hon är i en lojalitetskonflikt med mamman. Mamman har i månader visat och arbetat emot att vi ska ses, vilket kommer förklaras djupare framöver och då är det klart att Esma inte kan säga JA jag vill. Ännu mindre med tanke på att mamman står på dagis och framför Esma hoppar på fröknarna där hon ifrågasätter hur de kan slppa in mig och att Esma inte vill det. I själva verket så har Esma velat vilket fröknarna försökte påtala och då ställer mamman öppet ut frågan till Esma. Jag vet inte den exakta formuleringen men i stil med "visst vill du inte" / Eller hur att du inte vill" - varpå Esma självklart säger NEJ.
Däremot har jag ju kunnat vara på dagis och spendera tid med henne i 2 timmar för att hon velat. Hon har velat att jag ska vänta kvar medan hon äter lunch osv för då var dagis enda möjligheten där vi kunde ses.
Hur som helst.. En ordväxling startar och jag väljer att böjja mig ner, ge min dotter en puss, och säger Hej Då samt att vi ses i morgon.
Börjar gå nerför trapporna och i samma veva som jag öppnar trappuppgången hör jag att mamman rusar ut och säger något i stil med " Du ska bara se henne hur hon gråter nu"
Exakta händelseförloppet härefter har jag tappat, men det slutar med att jag och min dotters mormor står utanför trappen, där hon försöker väldigt falskt berätta att hon tycker det är jättesynd att det är som det är och att jag har gjort så mycket hemskt och så mycket fel osv osv.
Jag försöker väldigt lungt förklara att det hon säger inte stämmer och att anledningen till att det är som det är, är att hennes dotter i månader motarbetat vårt umgänge och att de bara stöttat henne i det istället för att försöka tala vett i henne.
Mitt i det pratet dyker plötsligt morfarn upp och börjar babbla. Låt mig påtala att jag och han aldrig riktigt stått på god fot, han har bland annat dykt upp i vårt tidigare gemensamma hem för att läxa upp mig och tala om saker hur jag ska göra, hur länge jag ska sova etc. etc. Så mitt tålamod med honom är inte högt.
När han börjar snacka (vet ej vad då jag inte lyssnar) så säger jag " Sta mislis, da si ti mojoj kcerki preci nego ja? " vilket översätts på svenska : " Tror du att du är viktigare för min dotter än vad jag är? ".
Detta gör att han går igång ännu mer varpå jag på bosniska ber han dra åt helvete eller rakt ut : " Ma hajde goni se ti u vraziju mater "
Detta gör att han hoppar/tar stegen fram till mig, slår mig ovanför bröstet vid axelbenet, tar tag i min tröja och halsband och drar. Halsbandet går sönder, jag står med händerna nere och säger till han att gå för fullt, att gå hela vägen, och jag hoppades på att han skulle motta ett slag för då hade det varit grovare än det slaget han först gav vilket hade inneburit bättre genomslag hos polisen.
Då hoppar mormorn emellan, gapar och skriker och på något underligt sätt lyckas trycka bort han och in i trappen igen.
Givetvis började dom direkt ringa till mina föräldrar som förstod att något hade hänt och valde att inte svara utan invänta mig. Tilläggas kan också att genom alla år har mina föräldrar blivit uppringda vid varje sak, stor som liten, till och med på deras i semester i Turkiet. De har gång på gån fått oroa sig, fått höra på skitsnack och varit någon form utav bollplank för allt som hänt.
Det hela slutade med att jag, lite skakis efter allt som hänt, polisanmälde misshandelförsöket.
Hela trappen var full med folk från samma lägenhet som var på besök och var på väg ut för att göra upp, men lyckligtvis lyckades mormorn streta emot med trappdörren.
Sorligt att min dotter ska vara med om detta, sorligt sorligt, sorligt.
Min prinsessa.. En dag kommer du få veta allting, när du inte längre kan manipuleras och när du kan tänka logiskt.. Förr eller senare kommer du komma, och då kommer du veta varför det blivit som det blivit, och att pappa gjort allt i sin makt för att det inte ska komma hit, och att mamma konstant gått steget längre och längre.
Nästa inlägg kommer handla om det som var tanken. En bakgrundstitt på själva förhållandet och oss som mäniskor.
