Satt och funderade på rubrikens namn för detta inlägg men kommer inte på något vettigt så det får bli namnlöst.
Det kommer handla om mer personligt som jag tänkte berätta om, där det redan finns några frågor från besökarna gällande den biten..
Har som sagt fått några frågor så tänkte ta itu med de samma så ni läsare vet hur det ligger till.
Gifte mig tidigt, direkt efter gymnasiet och nu är det alltså definitvt. Det blev skillsmässa trots upprepade försök att få det att fungera.
Jag ångrar inte, och kan inte ångra det, har ju fått en jättefin, underbar dotter som betyder mer än allt annat här på jorden. Denna tös ger mig glädje, lycka och kärlek, enbart för denna prinsessa är livet värt att leva och enbart för henne skulle jag till och med ge livet om det behövdes.
Nu skulle vi dock inte glida in på henne utan statusen.
Jag känner att under åren som har löpt, trots att de nu i efterhand känns som väldigt bortkastade år, så har man lärt sig väldigt mycket, man har fått erfarenhet och tänker annorlunda, man vet samtidigt om hur man ska göra framöver för att undvika vissa saker och för att få till ett bra förhållande.
Ni som är på jakt efter mumsiga historier och svartmålning av någon har hittat fel. Jag kommer aldrig tillåta mig själv att snacka illa om någon, än mindre någon nära mitt barn.
Det som har varit, har varit, och oavsett vilka anledningar man vill dra, så räcker det med att säga att vi inte fungerade ihop. Jag ser mig själv som en bra kille, och även henne som en bra tjej men vi drog inte jämt och hade för olika personligheter. Man gjorde saker till vanor, eller rättare sagt ovanor, och trots upprepade försök att lösa det så gick det inte.
Ett nytt liv har skapats under/via oss och 2 nya liv skapas nu. Livet går vidare, med nya möjligheter.